Henrietta Hertzman

Hej hej! Sitter just nu på McDonalds med älskling och Niklas och äter Nattmat! Ska bli skönt att sova när vi kommer hem, haft magknip hela dagen så har bara varit hemma o tagit det lugnt, så skönt att komma ut lite på en bit mat!

Påväg hem till MRS Hunefalk för att ha Myskväll tillsammans Med henne, André och Niklas. Det blir till att trycka i sig lite godis och att kolla på någon grym film. Har packat med mig hela mitt hus känns det som, ska bli där hemma tills imorgon kväll eftersom att hon och jag ska göra sällskap till frederiks 19 års förkrök och lokalfest! Undrar bara hur det ska gå...för HEY..det ska bli snöstorm..

Detta är egentligen det första dödsfallet jag varit med om nu när jag är äldre och förstår saker mer och de är då det också blir jobbigare, ..alltså när man förstår vad det är som har hänt. Man får hjärtklappningar och känner sig halv..Detta kan tyckas fånigt för de som inte vet hur det är att förlora något, och som aldrig har haft något djur. För de personerna är det bara en katt, men efter 11,5 år tillsammans med min älskade vän så är det inte längre en katt för en, det är en person, en vän och en familjemedlem. & nu är han plöstligt försvunnen...jag saknar honom så att det gör ont i hela kroppen. Numera finns det inte någon liten gosig tjockis som går runt benen på en och tigger, och inte heller en gosig varm katt att sällskapa med framför brasan eller Tvn.. Det är väldigt hårt att förlora en vän. Jag älskar ju honom trots allt jätte mycket.

Man kan ju fråga sig hur i hela helvete jag fick till ett sånt satans fluff i mitt hår förr i tiden...Jag fattar verkligen inte det, men skäms inte, ändå ganska fräckt! ;) Bilden är tagen på min balkong (min o min..hehe) under min språkresa på malta som jag var på 09 tror jag.. & fy va skönt det var att komma iväg ifrån verkligen så länge som 3 veckor. Kommer ihåg att jag tyckte det var jätte mysigt att kunna ta eget ansvar osv..liksom visa vad man gick för! men sen kan jag inte låta bli att erkänna att jag hade en sån fruktansvärd hemlängtan också! att vara ifrån alla vänner o familjemedlemar så länge är krävande, även om man kanske inte tror det eftersom 3 veckor inte är så jääätte lång tid.. :)

lärde mig faktiskt en del saker när jag var där. Så jag tycker att om man är runt 15-16 så ska man boka in en språkresa, för man utvecklas mycket som person.