Henrietta Hertzman

jag gillar hemmakvällar men är man hemma för många dagar i rad så kan jag knappt sitta still och får en sån panik känsla. Jag har börjat tänka på att jag tillbringar alldeles för lite tid med min familj. På helgerna är jag alltid ute men mina vänner och hittar på saker och om jag nu skulle befinna mig hemma så sitter jag alltid vid datorn. Om vi ska kolla film allesammans så sitter jag samtidigt inne på msn och är social med en massa människor. Det är tråkigt ändå, att man tappat så pass mycket kontakt med familjen, men självklart umgås jag med dom ibland. När jag kom hem ifrån perstorp idag så snackade pappa lite med mig och eftersom jag var så trött efter en hel dag på vift svarade jag bara kort. Då sa min pappa "det går ju knappt att prata med dig" ... så kan det gå, det fick mig åtminstone att tänka.