Henrietta Hertzman

okejdå, festen igår. Det började väl lite sådär segt, Han var ju där, och då kändes det bara "bläärk, vad gör jag här" typ. Sen blev det väl bättre och bättre, Den bästa medicinen är faktiskt alkohol även om det förstör så mycket i kroppen. Fast det blev helt okej igår trots allt. Jag dansade och dansade och dansade och snackade lite med några av de som var på festen. och lite senare in på kvällen snackade jag även med Honom, och jag tror nästan jag tömde hela mitt hjärta med ord till honom, och det blev väldigt känslosamt, han berättade saker och även jag. Det slutade med att vi strulade, och inte lite heller. Det var väl kind of mysigt om jag ska vara ärlig, men idag känns det som att det inte var lönt. Han svarar inte mig, eller jo, det senaste sms jag fick av honom vad ett i natt där det stod "är du vaken?<3<3" och då sov jag. sen svarade jag när jag vaknade och sen har vi inte pratat, han har inte hört av sig och jag har nästan slängt iväg för många sms. Så jag gav upp, jag vill seriöst aldrig mer träffa honom. Hade det funnits en osynlig mantel som i harry potter, så hade jag slängt den över honom. Han har verkligen bevisat för mig att man inte vet vad man har förren man går miste om det. Förut sket jag i vilket, kunde spela med alla precis som att jag trodde att jag var känslorkall, men allas dag kommer då de inser hur man betett sig egentligen, som ett litet Wake up call! Jag insåg först nu hur jag behandlat honom, och nu när jag vet hur mycket jag egentligen gillar honom så är det försent, och jag kan inte skylla på någon annan än mig själv. Livet är som det är och allt händer för en anledning. Jag sa i alla fall upp kontakten med honom...igen..

får se hur det går denna gången, men tack för festen igår, ni är bäst!