Henrietta Hertzman

Nu ska jag för första gången i denna bloggen beskriva mina känslor om när ni sitter och pratar ert skit bakom ryggen på mig, först och främst? vad får ni ut utav det? jo, det ska jag berätta. Det ni får ut är inte mer än att jag blir jävligt illamående, jag mår inte bra överhuvudtaget. Ni har snackat i flera år nu och det blir bara värre och värre. Jag försöker att inte bry mig om det men varje dag är det nya saker. Jag får höra massvis som jag inte trodde skulle komma ut, bilder kommer ut som jag nt vill ha ut. påhitt om mig kommer ut som jag inte ens känner igen. Jag blir dessutom mordhotad för ingenting ibland. tjaa. vad ska jag säga? välkommen till mitt liv. Där det alltid finns något som går åt helvete och som sårar mig in till innersta punkten i mitt hjärta. Kan ni inte bara lämna mig ifred nu? Jag har till o med tänkt saker som jag kanske inte ens borde tänka, är det inte ett jävla bra tecken på att få er att sluta? Detta är fan allvar, jag pallar verkligen inte mer utav detta bullshit., Ni gillar verkligen att se mig nertryckt? Även om jag har en ganska så frammåt personlighet så betyder inte det att jag söker uppmärksamhet. för ska jag vara ärlig så om det hade gått, så hade jag önskat mig en månad utan uppmärksamhet, kanske till och med flera månader. Då kanske ni hade varit lyckliga, eller väldigt lyckliga? att ni får slippa mig och min personlighet. Att ni slipper se mig. Det kanske hade varit bästa dagarna i ert liv? vadvet jag. Det är sånt ni får mig att tro. Kan ju säga så här, jag gör tabbar, precis som alla andra men jag får alltid 13898349 gånger mer skit än vad ni får om ni gör exakt samma tabbe, känns sådär skoj. I början brydde jag mig inte, men det har börjat äta upp mig inifrån så snälla. sluta... okej? Det är nästan som att bli kittlad...lägg av! sluta! Det är inte kul längre.......